klockan är 03:50, jag är fortfarande inte trött,
sitter ute i skogen i ett hus och lyssnar på needtobreathe

funderar på att höra med oliver ifall vi kan kolla på sagan om ringen! Är egentligen inte alls sovsugen nu, finns ingen tidsbegränsning nu på sommarlovet ändå, så underbart!
sov sött, pussar

Går det att älska någon så mycket som jag gör? Är det möjligt? 
Kärleken är så otroligt vacker, en sak som verkligen kan sätta sig i hjärnan på en. Det är något bland det bästa som finns, men även något av det sämsta/tråkigaste/mest ledsamma/dummaste/mest patetiska saken som finns! Ibland suger den så jävla hårt.. Den är som en boll och fotbollsmålet.. Först sätter man bollen, och känner att det här är rätt, och man blir skitglad, man sätter den gång på gång och känner att fyfan* jag är grym, man mår superbra, tills man tror att man kommer sätta den gång på gång, och allt kommer att gå underbart, tills man sedan missar. Och märker att faan, jag använde helt fel boll.. Detta var visst inte den rätta.. Och allt bara sjunker ihop till en stor kladdig äcklig lera som ingen vill ha något att göra med.. 

Kärleken är som en stor boll fylld av glädje, allting är så underbart, man känner att man har allt man önskar sig. Ingenting blir bättre, tills den du känner så för, dumpar dig. Det känns som om jorden går under och man vill bara försvinna, så lång bort det bara går. Man skulle kunna göra allting, precis allting för den personen.. Men det skiter han/hon i och bara lämnar allt som var och går vidare. "försöker". Alla har känslor! Kan det stämma? Även de som bara dumpar hela tiden och låter tiden sedan gå som om det bara var luft honom/henne? Antar det, alla gör dumma saker. Man ångrar saker, man vill få tillbaka det som var.. Men varför dumpa från början, och verkligen inte tänka helt klart först? Vissa kan inte låta bli, så sitter man där igen, med personen som dumpade en. Man litar på den's ord när den säger " Jag älskar dig, jag vill alltid att det ska vara vi" Man tar förgivet att det är något personen verkligen menar och inte bara en mening som han/hon säger för att det ska låta fint och betydelsefullt.. Är det rätt? Man känner den där bollen igen, nu är den så jävla stark.. "Jag har fått tillbaka det jag verkligen älskar!" tänker man.. Dagarna går.. Man har det superbra! Helt plötsligt får man ett sms- Vi måste prata, vi funkar inte.(i väntan på svar, går jorden under för den andra personen som fick det smset levererat till sin mobil) - Va?! Varför? - Det bara är så! (Tårarna forsar och dem kan inte sluta) - Ring mig! - Nej, jag vill inte prata.. 
Livet känns ovärt att leva.. Varför har han så kallade "gud" skapat mig så att jag ska få må såhär? Är det en bra grej "han som är vår fader och stöttar oss i alla lägen och helar oss" Hjälper han oss? När troligtvis alla människor i denna värld får känna denna känslan? Antar att det är så det ska vara då, har han skapat oss för att vi ska må skit, och skada oss själva, eller vissa tillochmed begå självmord? Nu menar jag inte att gud är en ond jävel som bara vill oss illa, haha! folket, han är grym! sekunderna, dagarna och veckorna går, man känner att den här stora revan i hjärtat har börjat läka en del, när man får ett sms- hej, känner du för att träffas sen, jag har vart så jävla dum! saknar dig. Ska man gå på det? Är det sanning, en smart person låter bli att svara, tyvärr så är vi nog ganska få sånna i detta läget.. Man svarar - det är okej, visst! Ska man gå på detta igen, kan det hålla förevigt? Eller är det yttligare en lögn? Vad går detta ut på!? Är det något slags spel? "hurt and leave" eller "bang the chick and then leave" Någon som vet som kan hjälpa mig? Ring isåfall 0761256.... Nu ligger man där i sängen igen, i detta fallet med "honom", man rör vid hans läppar, och säger de orden som kommer rakt ifrån hjärtat, "Jag älskar dig verkligen så sjukt mycket" killen- "jag älskar dig också älskling, lita på mig, det är på riktigt nu!" Denna gången går den 5 dagar, sen har man tydligen gjort något fel. Eller så vill killen bara ha något att skylla på? ( Han orkar inte med mig längre, jag blir tråkig i längden, han vill hålla på med andra tjejer, jag är en utav dem) En utav dem?! Jag vill vara hon, tjejen som någon verkligen älskar på riktigt.. Snälla ge mig sann kärlek, eller finns det bara sådan i filmer? Jag ger upp nu... 
Man blir livrädd på att testa på kärlek igen, jag vill inte att detta ska hända igen!! Jag vill inte testa med någon ny! Jag vill ha honom, har är den endå jag någonsin vill ha! Han är den rätta för mig, det var ju kärlek vid första ögonkastet, minns du inte det!! 
Det klart att han är den rätta när han sårar dig minst en gång per månad?

Därför har jag skaffat mig en sån sjukt underbar kille, jag älskar honom så otroligt mycket.. Han har det där lilla extra som jag vet att så sjukt få killar har.. Han får en att känna sig som att man verkligen är något, att det faktiskt finns någon som älskar just mig! Han är den finaste och mest unika killen jag har träffat. Det säger jag inte som hans flickvän, utan som hans bästavän..